Han är perfekt på alla sätt och ja klart jag är
partisk men alla som någon gång träffat Xantos vet vilket otroligt temperament
och personlighet han har.
Det alla inte vet är att vi var på väg att förlora
honom. I januari 2009 blev Xantos väldigt dålig och spydde upp maten och
svullnade upp oerhört mycket över buken och jag provade med alla möjliga
huskurer och hade mycket kontakt med Cecilia som är Xantos uppfödare och
veterinär men det blev inte bättre så jag tog honom till Blå stjärnan och
förklarade för dem att jag misstänkte att han hade blivit förstoppad och jag trodde
att Xantos hade fått i sig vår dotters napp, Xantos tog nämligen varje chans
han fick att försöka ta Lovelis napp ifrån henne och bet sönder silikonet på nappen
och min hypotes var att han hade fått i sig en bit och att den hade fastnat i
tarmarna på honom. De tog både röntgenbilder och ultraljud på honom men hittade
inget och jag blev hemskickad med specialmat för känsliga tarmar och en vit
vätska som jag skulle ge honom för att se så maten gick igenom honom och att
inget stoppade upp på vägen och avföringen skulle då vara vit om det fungerade
som det skulle.
Det gick veckor och han tydde sig mycket till mig och
ville inte lämna mig och satt jag och kollade på tv så låg han i mitt knä och
låg jag och sov låg han på kudden jämte mig och satt jag på toa följde han med
mig dit också. Jag märkte tydligt på Xantos att det var något som inte stämde
och jag försökte med specialmaten i flera veckor och gjorde det mesta för att
underlätta för honom men sen i maj samma år kom jag hem efter jobbet och
hittade Xantos helt apatisk på golvet och han var väldigt kall så jag körde in
honom till Blå stjärnan och när jag kom in med honom så möttes jag av en
veterinär som sa till mig att jag är ledsen men det här ser inte bra ut och jag
är rädd att han inte kommer klara detta. Jag höll om Xantos och kramade honom
hårt innan veterinären tog honom och var fruktansvärt ledsen och orolig för om
jag överhuvudtaget skulle få ta med honom hem igen.
Fick vänta ett bra tag medan veterinärerna kollade på
honom och försökte komma underfund med vad det var för fel på honom. Jag fick
följa med in och hålla Xantos när de tog röntgenbilder på honom och där tyckte
de att han hade mycket vätska i buken och samma veterinär som sagt till mig att
han förmodligen skulle dö sa att han förmodligen hade fip och förklarade inte
för mig vad det var utan skickade hem mig och sa att Xantos skulle få ligga
kvar under helgen och att de skulle göra allt de kunde för honom.
När jag kom hem så kollade jag ju såklart upp på nätet
vad fip är och fick fram information om att det är en av kattens allvarligaste
virussjukdomar och att han förmodligen skulle dö. Jag ringde till Cecilia och
det enda jag fick fram till henne var att Xantos kommer dö och så grät jag i
telefonen, när jag lugnat mig och berättat vad som hänt och vad veterinärerna
sagt till mig blev Cecilia väldigt oroad och tyckte väl att veterinärerna hade
betett sig väldigt klumpigt när de sagt att det var fip och utan att förklara
konsekvenserna för mig rätt och slätt skickat hem mig. Nu var det bara att
vänta på samtal från blå stjärnan.
Jag åkte in med Xantos på fredagen och de sa att de
skulle höra av sig på lördag morgon och berätta hur läget såg ut för Xantos.
Klockan hann bli tre på eftermiddagen på lördagen och jag kunde inte längre
vänta så jag ringde upp och fick prata med en veterinär som förklarade för mig
att Xantos var bättre och att det inte var lika akut som det var när jag kom in
med honom igår. Hon berättade vad de hade gjort och de hade tagit röntgenbilder
och ultraljud och gett honom all möjlig vård för att komma fram till vad det
var för fel, de hade tagit tester som de skulle skicka iväg till USA för att få
resultat på vad det kunde vara och då frågade jag henne lite försiktigt vad
kostnaderna var uppe i och då va de uppe i över 15 000 kr sen jag lämnade in
honom dagen tidigare, pengarna spelade såklart ingen roll i samanhanget för jag
hade ju Xantos försäkrad men upp till 30 000 kr, så jag ville bara veta
vad det hade kostat hittills. På söndagen bestämde de sig för att öppna upp
honom och då visade det sig att han hade en bit av Lovelis napp, själva
silikonet, i tarmen som stoppat upp hela tarmen och det i sig hade lett till
att han svullnat upp och det han åt det spydde han upp igen för att kroppen
inte kunde tillgodose sig maten för maten kom inte igenom tarmsystemet hela
tiden. Veterinärerna valde att inte öppna upp tarmen utan masserade bort biten
till ändtarmen och hoppades på att den skulle komma ut av sig självt. Detta
berättade jag för veterinärerna första gången när jag var inne med honom i
januari och då blev jag hemskickad med specialmat och cirka 4 månader efter
första besöket på blå stjärnan så blir Xantos så dålig så han hade 32 °C när
veterinärerna tog temparaturen på honom och efter mycket gissande så öppnar de
tillslut upp honom och där hittar de biten som stoppat upp hela tarmsystemet på
honom. Xantos hade alltså gått i 4 månader med en silikonbit i magen och jag kan
inte föreställa mig hur han mått och hur illa allt detta kunde gått.
Trots allt detta han gått igenom så har han världens mest
underbara temperament och litar på allt och alla. Det händer ofta på
utställningar att domarna får en liten puss av honom när han är framme hos dem
eller när han är i panel. Xantos har haft väldigt stora framgångar på
utställningar och jag minns första gången vi provade ställa honom.
Någon månad efter att allt hade hänt valde vi att åka
på Boråskatten utställning för att det var så nära hem. Xantos fick Anneli
Persson på sin första utställning och jag vet att hon tyckte väldigt mycket om
honom men hon var samtidigt frustrerad över att han var så överviktigt. Annelie
sa då att ”bantar du ner honom ca 2 kg så kommer han bli livsfarlig” och mycket
riktigt, när hans vikt började sjunka och han var tillbaka till sin normala
vikt igen efter att han blev dålig så, på vår egen utställning på
Elfsborgskatten, gick han hela vägen och slog självaste S*Aristo Limaz Terrie
Viking. Där och då hade jag ingen aning om hur stort det var och att han hade
slagit en otroligt fin katt utan stod och var fantastiskt glad över att han har
den personlighet och det temperamentet han har efter allt han har gått igenom
och speciellt på ett ställe som en kattutställning där det är mycket som kan
påverka en katt och göra katten orolig och nervös.
Ni som sett Xantos in action vet att han inte berörs
ett dugg av sånt, inte han inte, han showar och visar upp sig och verkar tycka
det här med utställningar är riktigt kul.
På World Winner i Danmark förra året stod han och
mjölktrampade på podiet under panelen med 17 andra kastrathanar och tyckte
livet förmodligen var jäkligt gött.
Älskar denna underbara katt så innerligt och han är
verkligen ”one in a million” och är tacksam för varje dag jag får dela med
honom och för varje pris han vinner och de har blivit en hel del vinster genom
åren och varje gång han vinner så tänker jag på vad som hänt honom och att han
står ut med att matte släpar runt på honom på alla dessa utställningar men nu
ska han få bli en lycklig pensionerad kastrat som får följa med kanske någon
gång för jag vet ju att han tycker om uppmärksamheten han får och speciellt när
han showar så mycket som han gör när vi är iväg.
Är så glad att just han valde att krypa upp i knäet på
Jim hemma hos Cecilia. Han valde att komma till oss och han är och kommer bli mycket
bortskämd så länge han finns med oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar