söndag 19 januari 2014

Xantos is one in a million…


Han är perfekt på alla sätt och ja klart jag är partisk men alla som någon gång träffat Xantos vet vilket otroligt temperament och personlighet han har.

Det alla inte vet är att vi var på väg att förlora honom. I januari 2009 blev Xantos väldigt dålig och spydde upp maten och svullnade upp oerhört mycket över buken och jag provade med alla möjliga huskurer och hade mycket kontakt med Cecilia som är Xantos uppfödare och veterinär men det blev inte bättre så jag tog honom till Blå stjärnan och förklarade för dem att jag misstänkte att han hade blivit förstoppad och jag trodde att Xantos hade fått i sig vår dotters napp, Xantos tog nämligen varje chans han fick att försöka ta Lovelis napp ifrån henne och bet sönder silikonet på nappen och min hypotes var att han hade fått i sig en bit och att den hade fastnat i tarmarna på honom. De tog både röntgenbilder och ultraljud på honom men hittade inget och jag blev hemskickad med specialmat för känsliga tarmar och en vit vätska som jag skulle ge honom för att se så maten gick igenom honom och att inget stoppade upp på vägen och avföringen skulle då vara vit om det fungerade som det skulle.
Det gick veckor och han tydde sig mycket till mig och ville inte lämna mig och satt jag och kollade på tv så låg han i mitt knä och låg jag och sov låg han på kudden jämte mig och satt jag på toa följde han med mig dit också. Jag märkte tydligt på Xantos att det var något som inte stämde och jag försökte med specialmaten i flera veckor och gjorde det mesta för att underlätta för honom men sen i maj samma år kom jag hem efter jobbet och hittade Xantos helt apatisk på golvet och han var väldigt kall så jag körde in honom till Blå stjärnan och när jag kom in med honom så möttes jag av en veterinär som sa till mig att jag är ledsen men det här ser inte bra ut och jag är rädd att han inte kommer klara detta. Jag höll om Xantos och kramade honom hårt innan veterinären tog honom och var fruktansvärt ledsen och orolig för om jag överhuvudtaget skulle få ta med honom hem igen.
Fick vänta ett bra tag medan veterinärerna kollade på honom och försökte komma underfund med vad det var för fel på honom. Jag fick följa med in och hålla Xantos när de tog röntgenbilder på honom och där tyckte de att han hade mycket vätska i buken och samma veterinär som sagt till mig att han förmodligen skulle dö sa att han förmodligen hade fip och förklarade inte för mig vad det var utan skickade hem mig och sa att Xantos skulle få ligga kvar under helgen och att de skulle göra allt de kunde för honom.
När jag kom hem så kollade jag ju såklart upp på nätet vad fip är och fick fram information om att det är en av kattens allvarligaste virussjukdomar och att han förmodligen skulle dö. Jag ringde till Cecilia och det enda jag fick fram till henne var att Xantos kommer dö och så grät jag i telefonen, när jag lugnat mig och berättat vad som hänt och vad veterinärerna sagt till mig blev Cecilia väldigt oroad och tyckte väl att veterinärerna hade betett sig väldigt klumpigt när de sagt att det var fip och utan att förklara konsekvenserna för mig rätt och slätt skickat hem mig. Nu var det bara att vänta på samtal från blå stjärnan.
Jag åkte in med Xantos på fredagen och de sa att de skulle höra av sig på lördag morgon och berätta hur läget såg ut för Xantos. Klockan hann bli tre på eftermiddagen på lördagen och jag kunde inte längre vänta så jag ringde upp och fick prata med en veterinär som förklarade för mig att Xantos var bättre och att det inte var lika akut som det var när jag kom in med honom igår. Hon berättade vad de hade gjort och de hade tagit röntgenbilder och ultraljud och gett honom all möjlig vård för att komma fram till vad det var för fel, de hade tagit tester som de skulle skicka iväg till USA för att få resultat på vad det kunde vara och då frågade jag henne lite försiktigt vad kostnaderna var uppe i och då va de uppe i över 15 000 kr sen jag lämnade in honom dagen tidigare, pengarna spelade såklart ingen roll i samanhanget för jag hade ju Xantos försäkrad men upp till 30 000 kr, så jag ville bara veta vad det hade kostat hittills. På söndagen bestämde de sig för att öppna upp honom och då visade det sig att han hade en bit av Lovelis napp, själva silikonet, i tarmen som stoppat upp hela tarmen och det i sig hade lett till att han svullnat upp och det han åt det spydde han upp igen för att kroppen inte kunde tillgodose sig maten för maten kom inte igenom tarmsystemet hela tiden. Veterinärerna valde att inte öppna upp tarmen utan masserade bort biten till ändtarmen och hoppades på att den skulle komma ut av sig självt. Detta berättade jag för veterinärerna första gången när jag var inne med honom i januari och då blev jag hemskickad med specialmat och cirka 4 månader efter första besöket på blå stjärnan så blir Xantos så dålig så han hade 32 °C när veterinärerna tog temparaturen på honom och efter mycket gissande så öppnar de tillslut upp honom och där hittar de biten som stoppat upp hela tarmsystemet på honom. Xantos hade alltså gått i 4 månader med en silikonbit i magen och jag kan inte föreställa mig hur han mått och hur illa allt detta kunde gått.
Trots allt detta han gått igenom så har han världens mest underbara temperament och litar på allt och alla. Det händer ofta på utställningar att domarna får en liten puss av honom när han är framme hos dem eller när han är i panel. Xantos har haft väldigt stora framgångar på utställningar och jag minns första gången vi provade ställa honom.
Någon månad efter att allt hade hänt valde vi att åka på Boråskatten utställning för att det var så nära hem. Xantos fick Anneli Persson på sin första utställning och jag vet att hon tyckte väldigt mycket om honom men hon var samtidigt frustrerad över att han var så överviktigt. Annelie sa då att ”bantar du ner honom ca 2 kg så kommer han bli livsfarlig” och mycket riktigt, när hans vikt började sjunka och han var tillbaka till sin normala vikt igen efter att han blev dålig så, på vår egen utställning på Elfsborgskatten, gick han hela vägen och slog självaste S*Aristo Limaz Terrie Viking. Där och då hade jag ingen aning om hur stort det var och att han hade slagit en otroligt fin katt utan stod och var fantastiskt glad över att han har den personlighet och det temperamentet han har efter allt han har gått igenom och speciellt på ett ställe som en kattutställning där det är mycket som kan påverka en katt och göra katten orolig och nervös.
Ni som sett Xantos in action vet att han inte berörs ett dugg av sånt, inte han inte, han showar och visar upp sig och verkar tycka det här med utställningar är riktigt kul.
På World Winner i Danmark förra året stod han och mjölktrampade på podiet under panelen med 17 andra kastrathanar och tyckte livet förmodligen var jäkligt gött.  
Älskar denna underbara katt så innerligt och han är verkligen ”one in a million” och är tacksam för varje dag jag får dela med honom och för varje pris han vinner och de har blivit en hel del vinster genom åren och varje gång han vinner så tänker jag på vad som hänt honom och att han står ut med att matte släpar runt på honom på alla dessa utställningar men nu ska han få bli en lycklig pensionerad kastrat som får följa med kanske någon gång för jag vet ju att han tycker om uppmärksamheten han får och speciellt när han showar så mycket som han gör när vi är iväg.


Är så glad att just han valde att krypa upp i knäet på Jim hemma hos Cecilia. Han valde att komma till oss och han är och kommer bli mycket bortskämd så länge han finns med oss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar